Änkedrottningens Livregemente Till Häst
Bohus Elfsborghs Caroliners Cavallerie har som mål att visa hur kavalleriet, under tidsepoken 1650-1720, stred i olika situationer, vilken utrustning de hade samt hur deras fältläger såg ut. Kavalleriet har även en trossavdelning, på övningar är det mycket som skall klaffa, hästar skall tas hand om, utrustning vårdas osv.
Vi har ingen möjlighet att fullt ut prestera det dessa ryttare gjorde, ty detta var hästens tid då ridning var helt naturligt för många och den skicklighet, uthållighet och mod som dessa besatt kan vi bara föreställa oss. Dagens ridhästutbildning har mycket att önska då dåtidens behov av utbildning och ridteknik var helt annorlunda med målet för den enskilde att överleva i strid till häst.
Kavalleriet har i alla tider haft en central roll på slagfältet; rörlighet, slagkraft och tyngd. När officerare utbildades, hämtades mycket från antikens taktiska användande av kavalleriet, detta visar sig i det strategiska och taktiska utnyttjandet av kavalleriet.
Även ridtekniken har sin grund i greken Xenofons nedskrivna texter om hästens uppfödning, utbildning och nyttjande i strid. Ridteknikens grund är i stort densamma, vilket belyses tydligt i Cavendish ridlära under 1650-talet där många av dåtidens stora ryttare utbildades under hans tid i Holland. Hur många vet idag varför t.ex. öppnan var ett så viktigt inslag i ridningen?
Då kriget mot danskarna 1676 gick dåligt beslöt Rutger Von Ascheberg, på Karl XI önskan, att en ny stridstrategi skulle tas fram. 14 dagar innan slaget vid Lund, skrevs ett helt nytt direktiv till kavalleriets officerare. Den traditionella karakollen, dvs. en rak front mot fienden med ett djup av 4 - 6 ryttarled och med en lucka mellan varje ekipage i sidled skulle bytas ut mot en linje där alla red med varannat ekipageknä framför och varannat knä bakom i plogformation. På detta sätt blev kavalleriet en oigenomtränglig front. Då ju hästen är ett flockdjur blir detta efter lite träning nästan som ett naturligt sätt att rida.
Medlemmarna i BECs kavalleri har några ledstjärnor
- Främst skall vi ha roligt tillsammans, det är bitvis svåra saker att lära sig och för att lyckas, måste man trivas.
- Vi försöker hjälpa varandra, då vi ej gemensamt kan prestera mer än den minst utbildade hästen/ryttaren kan.
- Vi tar inga onödiga risker då träningen att lära hästen är långsiktig, den måste lita på ryttaren. Vi försöker vänja hästarna vid så många "hotbilder" som möjligt såsom fladdrande fanor, rök, ljudet av trummor och inte minst det skarpa ljudet av svartkrutsvapen! Allt görs genomtänkt, riskanalysen är alltid i fokus.
- Historisk korrekthet, vi försöker återskapa kavalleriet med hjälp av historiska dokument, gemensamma samlingar med utbildning. (Och naturligtvis god fika :-)
Alla är välkomna, män som kvinnor! Har man inte häst eller ridkunnande är man välkommen ändå, då vår tross behöver bemannas.
