Deprecated: Required parameter $key follows optional parameter $by in /customers/a/0/5/kbec.se/httpd.www/includes/classes/Page.php on line 26 Olika avrättnings och tortyrmetoder förr i tiden - Bohus Elfsborghs Caroliner

Olika avrättnings och tortyrmetoder förr i tiden

KORSFÄSTNING. Metoden härrör från Assyrien och infördes i Judeen redan hundra år innan Jesus korsfästes. Jesus avrättning är värdens utan tvekan mest kända avrättning. Det fanns tre typer av kors. T-form (taukors), X- form (andreaskors) eller
Y-kors (gaffelkors). Man spikade upp offret och reste korset.

STENING TILL DÖDS. Det finns väldokumenterat i Bibeln hur detta kunde gå till eftersom olika brott medförde detta straff i Judeen. Metoden användes även i Norden. Finns väldokumenterat i våra Landskapslagar men här skulle dom först rullas i tjära och dun. Däremot stenades dom av både sten och torv. Denna metod slutade i Norden på 1400-talet.

DRÄNKNING I MOSSE. Offret dränks i en mosse och pålar slås igenom kroppen för att inte gå igen. även metod för offergåvor till gudarna. Användes av vikingarna. Typ Bockstensmannen, men han blev förmodligen mördad.

RISTA BLODÖRN. Vikingametod. Offret läggs på mage och svärdet förs in i ryggen någonstans och så ristar man upp alla revbenen uppifrån och ner därpå drar man ut lungorna. Danske kungen Ivar låter rista blodörn på fången Ella i York står det i sagan om Ragnar Lodbroke. Men Ella dog i slaget vid York år 867.

DELNING I TVÅ HALVOR. Man gör som det låter, sågar ett offer levande i två halvor. även delning i 4 delar förekom . Man spänner fast hästar med rep från armar och ben och på en given signal daskar man till hästarna i galopp.

DE TUSEN SNITTENS DÖD. Vi har tagit upp det i texten förut man skär bort allt skinn på kroppen . Man flås levande.

KOKAS LEVANDE. Offret kokas levande i en kittel med antingen vatten, bly eller olja. år 1530 lagstadgas det som dödsstraff i England. Den förste där att avrättas kokande var en kock!

RÅDBRÅKNING. Detta var en typisk germansk företeelse. Här skulle man bryta benen i kroppen av offret. Gärna med vagnshjul. Skarprättare Franz Schmidt skriver i sina memoarer (1500-talet) att han brukade använda 40 slag men på hans svåger räckte det med 39! I Sverige brukade 10-15 slag räcka. I Sverige användes rådbråkning sista gången år 1733.

STEGLING. Detta är en metod som används efter att offret har avrättats med t.ex. halshuggning. Man delar upp kroppen i stycken och sätter upp dom på vagnshjul eller pålar horisontellt så att fåglar kan kalasa på kropparna (Denna metod användes mot Nils Dacke och även Gustav III:s mördare Ancarström) Denna metod användes ända in på 1800-talet i Sverige.

PRESSANDE TILL DÖDS. Offret läggs naken på golvet med armar och ben utspända fastsurrande. En skiva med vikter eller olika tyngder läggs på bröstkorgen. Mer för varje dag, offret får mögligt bröd att äta men inget vatten utan medfångars vätska (urin). Efter några dagar dränks han av detta.

Sveriges sista skarprättare

Anders Gustaf Dalman föddes den 17 februari 1848 i Norberg Västmanland. år1868 anställdes Anders Gustaf Norman som han hette vid Västmanlands regemente och fick namnet Dalman. år 1869 gifter han sig med Emma Sofia Westlander och fyra år senare blir han korpral. Den 5 augusti 1885 antogs han att vara skarprättare för Stockholms Stad och år 1900 utsågs han till Riksskarprättare med hela Sverige som arbetsfält. Man kan fråga sig om det var ett bra val, eftersom AGD var en mycket labil person. Han rördes lätt till tårar när han hörde vacker musik och han var en stor djurvän. Han fann all slakt motbjudande och kunde inte slakta en kanin! Hans humör svängde och hans fysik kunde vara bättre. AGD´s första avrättning var av Anna Månsdotter den s.k. Yngsjömörderskan i Kristianstad 7 augusti år 1890. Med en egen ihopsnickrad stupstock reste AGD ner för att göra sitt jobb. Denna debut blev inte lyckad, man missade att aptera säkerhetskedjan så att Anna M kunde göra ett ryck. Detta hugg tog i käken och det behövdes tre hugg för att skilja huvudet från kroppen. Detta dementerade AGD dock. Tre år senare var det dags igen, denna gång i Gävle den 17 mars 1893. Hans andra avrättning blev den av s.k. Alftamördaren Per Johan Pettersson och gick helt enligt planerna. Många trodde att detta skulle bli Sveriges sista avrättning så bilan gjordes inte ren utan blodet fick sitta kvar på eggen. Men där hade dom fel, år 1900 var det dags igen.

Tredje avrättningen. Nu styrdes kosan till Karlskrona och som bödelsdräng var sonen Gustaf Albert med. Den dömde var en tjugoåring vid namn Julius Sallrot som hade rånmördat sin arbetskollega på Johannishus järnvägsstation. Julius mötte döden lugnt och stilla och gjorde ett starkt intryck på åskådarna. Han riktade en sista hälsning till sina föräldrar, samt ett hjärtligt tack till fängelsedirektören och hans personal för god behandling. Märkligt nog hade man den dåliga smaken att vid föräldrarnas identifiering av sonen låta skarprättaren befinna sig i samma rum. När fadern fick veta att det var sonens bödel höll han på att fara i strupen på densamme. En månad senare var det dags igen, denna gång i Malmö. Här skulle den så kallade Löderupsmördaren Lars Nilsson avrättas. Han hade kvalificerat sig för dödstraff efter att mördat och innebränt i Löderup den tjugoåriga Katarina Romare. Flera justitieråd hävdade att Lars Nilsson led av en epilepsiliknande sjukdom, och skulle därför benådas. Men Svenska Telegrambyrån meddelade klockan 06.15 den 23 augusti 1900 att skarprättare Anders Dalman hade utfört sin fjärde avrättning och badat i öresunds blåa böljor på Ribersborgs kallbadhus dagen innan. Nu fick AGD tillfälle att vila lite med familjen, ty den var stor med tolv barn men bara fyra nådde vuxen ålder. Dessutom ägde han som djurvän han var ett femtio tal fåglar och två hundar varav den ena hette Tello och var stor som en tjurkalv.

Det berättas att en vinterdag hade man kopplat en släde efter Tello och några av barnen åkte i rask fart längs Fleminggatan i Stockholm. Det gick bra tills man kom till port 66 varvid där står en annan hund som väckte Tellos intresse. Denna undanmanöver gjorde nästan så att en äldre dam höll på att bli överkörd. Hon blev rasande över detta och ännu mera när hon kände igen ungarna i släden. Hon lär ha skrikit: "Jaså är det ni som åker, räcker det inte att er far hugger huvudet av folk ska ni också rackarungar ta livet av vanliga människor". AGDs femte avrättning skedde i Västerås den 10 december 1900. Här skulle en av den moderna Svenska kriminalhistoriens värsta massmördare avrättas. Johan Filip Nordlund i folkmun "Mälarmördaren" eller "Svarte Filip" hade mördat fem stycken ombord på ångaren "Prins Carl" under en resa på Mälaren. I vilorummet på fängelset lär en nervös tjänsteman ha sett bilan vilande mot husväggen. "Tag bort den, tag bort den", lär han ha skrikit. Samme man lär också ha frågat sonen Gustaf Albert om denne var beredd att ta över om fadern skulle hugga fel. Detta hörde Dalman senior som röt tillbaka "Här hugges min själ inte fel". Och det gjorde det inte heller, faktum var att hugget var så kraftigt att det var svårt att få loss bilan från stupstocken. Detta var AGD´s sista avrättning med bila. Några år senare blir Anders inkallad till östermalmsfängelset i Stockholm för att inspektera en konstruktion som man kanske skulle börja använda även i Sverige. Denna konstruktion fungerade alldeles utmärkt till allas belåtenhet. Inte så konstigt eftersom den redan hade använts i Frankrike i över hundra år. Konstruktionen var inget annat än Giljotinen som härmed gjorde sitt intåg i Sverige. Den 5 januari 1910 inträffade ett rånmord i Stockholm. På Gerells växelkontor på Malmborgsgatan 2 hittades kassörskan Anna Viktoria Hellsten badandes i sitt eget blod. Kassaskåp och fack hade plundrats på 5000 kr och efter ett omfattande detektivarbete kunde tapetseraren Johan Alfred Andersson-Ander gripas för dådet. Han dömdes till döden den 14 maj och avrättningsdatum sattes till den 23 november 1910. Som vanligt avvisade AGD nyfikna åskådare men tog istället med sig tre av hans söner, varav den yngsta var blott sjutton år. Vid avrättningsdagen sade Andersson-Ander "God morgon mina herrar" och frågade därefter Dalman om han kunde få säga några sista ord. "Nej" sa Dalman och fortsatte avrättningen. Fallbilan särade huvudet från kroppen och Giljotinen monterades ner.

Detta var Sveriges och Anders Gustaf Dalmans sista avrättning. Giljotinen användes sålunda bara en gång. AGD var under trettiofem år ensam innehavare av skarprättarämbetet i Sverige. Han hade en årslön på 1700 kronor då en liter mjölk kostade 14 öre och 1 kg sidfläsk 1 krona. Han gjorde ingen stor sak av sitt yrke utan ansåg "Liv för liv, utan pardon". Anders Gustaf Dalman avled efter sviterna från en trafikolycka (spårvagn) den 30 juli 1920. Han blev sjuttiotvå år gammal och året därpå avskaffades under fredstid dödsstraffet i Sverige (år 1921). Han blev begravd i Stockholm men antagligen har nybyggnation förstört hans grav. En del skrifter hävdar att han ligger begravd på Stampens Kyrkogård i Göteborg men det förnekas bestämt av Kyrkogårdsförvaltningen i Göteborg.

Några milstolpar i den svenska lagstiftningen

1693 Stadgas i ett kungligt brev att allmänheten skall närvara vid avrättningar.

1723 Fastslås i en kunglig resolution att präster skall närvara vid avrättningar.

1736 I Svenska missgärningsbalken föreskrivs dödsstraff i 68 olika brott.

1772 Avskaffas tortyren som förhörsmetod i Sverige.

1841 Avskaffas de kvalificerade dödsstraffen typ rådbråkning, stegel, hjul m.m.

1858 Avskaffas hängning som avrättningsmetod.

1860 Befrias prästerna plikten att följa dödsdömda till avrättningsplatserna.

1877 Avskaffas de offentliga avrättningarna. Ersätts av att det sker inom fängelsemurarna.

1887 En s.k. Riksskarprättare utses med hela Sverige som arbetsfält.

1890 Den sista kvinnliga avrättningen i Sverige (Yngsjömörderskan).

1900 Används handbila för sista gången vid avrättning i Sverige.

1906 Fastställs att avrättning skall ske med fallbila (Giljotin).

1910 Den sista avrättningen sker i Sverige (den enda med Giljotin).

1921 Avskaffas dödsstraffet i fredstid.

1972 Avskaffas dödsstraffet även i eller under krigstid i Sverige.