Göteborgs sista bödel Olow Wilhelm Bergendahl
Olof Wilhelm Bergendahl föddes i skorpionens tecken den 23 Oktober 1822. Fadern var fortifikationssnickaren Olof Bergendahl och modern var Carolina Bergman. Vid tjugoett års ålder år 1843 flyttade han till Stockholm och tog värvning som livgardist. Efter sjutton år i kungliga huvudstaden var han åter i Göteborg för att ta anställning vid Göta Artilleriregemente (som vid denna tiden låg mellan Kaserntorget och Kungsgatan). Bergendahl var lång, storväxt och ståtlig men som många andra stamanställda hade han problem med spriten. år 1862 hade han och två andra militärer under ett brännvinsrus uppfört sig oanständigt mot en kvinna på Stampgatan. Polis kom till platsen och slagsmål utbröt. Knektarna var överlägsna så polisen fick hjälp av "civilister" att övermanna dessa ytterst vildsinta knektar som det står i dokumenten. Bergendahl hamnade på sjukhus några dagar på grund av detta slagsmål. Under sina sista år i militären var Bergendahl värvare i både Göteborgs och Bohus län för ryttmästare von Plomgrens skvadron av kungliga livgardet till häst När han tog avsked erhöll han svärdsmedaljen som ett tecken på plikttrogen tjänst under många år. Detta bidrog säkert till att han fick bödelstjänsten i Göteborg år 1863 (av åtta stycken sökande). Nu flyttade Bergendahl in i bödelsstugan (nuvarande Odinsskolan) och fick av Göteborg stad hundra riksdaler om året. Han fick dessutom 24 riksdaler om året från de fyra län som han också tjänstgjorde i. Vid Midsommar år 1863 var det dags för den första avrättningen. Bergendahl skickades till Fristad utanför Borås för att där avrätta den trettioåriga seriemördaren Karl Johan Karlsson Hed. Han hade rånat och mördat flera så kallade knallar (vandrande gårdsvaruhandlare). Avrättningsplatsen var nyröjd och nyfikna samlades i massor. En avdelning soldater var utkommenderade för att bistå länsmannen om det skulle bli "störande av ordning". Då allt var ordnat kommer den dömde åkandes i en kärra från häradshäktet i Borgunda. Där möttes de av länsmannen som sittandes till häst bar full uniform. Hed leddes fram till stupstocken av prästen som även band för hans ögon. Skarprättare Bergendahl kliver nu fram svartklädd med vita handskar. Ett vittne berättar:
Han kom som en blixt , höjde yxan som var blank som silver och högg av huvudet med ett hugg.
Kroppen ryckte till och Bergendahl lade ifrån sig yxan och tog av sig sina vita handskar, som han kastade på marken därefter bugade han åt folkmassan. Galgbacken finns kvar än idag och många kan vittna om att här utspelar sig "oförklarliga ting". Bland annat finns det en liten källa med klart kallt vatten i närheten. Det är bara det att ibland kan smaken ha en bismak av blod. även olika skepnader kan dyka upp under dygnets mörkaste timmar. Bergendahls andra avrättning dröjde ända tills år 1872 som ägde rum i Landskrona. Detta gavs stor uppmärksamhet speciellt i lokalpressen (Tidningen Nya Förposten) som meddelade att Bergendahl bodde på Hotell Mollberg i Helsingborg. Samtidigt bodde där ett stort privat sällskap. Under kvällens lopp spred sig ryktet att Göteborgs bödel bodde på samma hotell. Kvinnorna tyckte detta var spännande och lär ha sagt "det skulle vara roligt att se honom". En av herrarna sade då "ingenting hellre" och gick för att hämta Bergendahl. Nyfikna kvinnor kippade efter andan när en etthundraåttio centimeter lång och ståtlig Bergendahl gjorde entré. Man kan här förmoda att kvinnorna var lite uppspelta för några kom med en förfrågan att skulle man kunna få se bödelsyxan! "Gärna!", svarade Bergendahl och gick för att hämta det blankpolerade vapnet till societetskvinnornas stora förtjusning (Men till dom andra gästernas förskräckelse).
Två dagar senare fullbordade bödeln sitt verk. Med ett enda hugg skilde han huvudet från kroppen, lämnade ifrån sig yxan, tog av sig sina vita handskar och även uniformsmössan och bugade sig i alla riktningar. åter i Göteborg tilltar Bergendahls alkoholproblem och under en vinglig färd stödjandes av en knölpåk på Stampgatan år 1873 möter han en poliskonstapel. Händelserna på samma gata tio år tidigare gör sig påminda och han bestämmer sig att hämnas. Konstapeln störtar våldsamt i backen efter ett kraftigt slag från Bergendahls knölpåk. Med blodet rinnandes från huvudet får polisen även ta emot ett antal sparkar och slag innan Bergendahl återigen kan övermannas. Domen för Skarprättare Bergendahl blev två månaders fängelse plus 25 riksdaler till Konstapeln för sveda och värk. Dessutom 10 riksdaler för olaga fylleri. Nu kan man tro att bödeln skulle ha lärt sig en läxa, men icke då. Tre år senare är det dags igen, denna gång döms han till fem års straffarbete inför domstol (brottet är för mened i en ekonomisk tvistefråga). Nu har även Göteborgs Stad tröttnat så i samband med detta mister han också arbetet som skarprättare. Bergendahl skickas till centralfängelset i Karlskrona för att där avtjäna sitt straff. Den 8 januari 1882 frigavs Olof Wilhelm med 185 riksdaler på fickan. Han förpassas under kriminalvårdens försorg tillbaka till Göteborg. Men där finns inget att hämta, frugan har avlidit under hans tid i fängelset och hans barn har tagit avstånd från han. Eftersom hans rykte är för dåligt bestämmer sig Bergendahl att uppsöka Wilsonslinjens kontor på järntorget för att där inhandla en båtbiljett till Boston. Således kommer det sig att f. d skarprättaren Bergendahl lämnar Sverige och Göteborg. Den 27 januari 1882 (endast nitton dagar efter frisläppandet) stiger Olof Wilhelm på ångbåten Romeo, destination Hull England. Dit anländer han den 30 januari för att direkt färdas med tåg till Liverpool för resa över Atlanten med ett av Cunardlinjens fartyg. Han slår sig ner i Chicago och får jobb på ett sågverk. Bergendahl som var en handlingskraftig karl bygger här sitt eget hus i skogen. Här kunde resan tagit slut men ödet ville annorlunda för Bergendahl.
Våren år 1888 attackeras hans hus av indianer, Bergendahl plundras på sina ägodelar och hans hus bränns ner. Olof Wilhelm var för gammal för att på nytt bygga sig ett hus så återigen styrdes kosan till Göteborg. Eftersom han hade ingenstans att bo fick han bli intagen på fattigvårdsanstalten tillsammans med tiggare prostituerade, fängelseinterner, arbetslösa osv. Detta ställe kallades för Brackan och låg utmed Vera Sandbergs allé. Byggnaderna var kasernliknande och kunde rymma 1500 personer. Här tyckte Bergendahl att han var för fin för att bo. Han frågade olika markägare om han kunde få bygga sig något eget. En av de tillfrågade upplät ett stycke mark och så kom det sig att Bergendahl byggde sig ett bo på fyra gånger fyra meter (enligt vittnen ett ruckel med otäta väggar) med kamin och ett matbord i ek i hörnet av Eklanda och Bergsprängaregatan. Här levde den före detta Skarprättaren sina sista år i livet genom att försörja sig på att tillverka sadlar till militären. Han fick ofta besök av lokalbefolkningen som ville höra han berätta om Amerikaäventyret och hur det var att hugga huvudet av folk. Bergendahl dog år 1900 nästan utfattig och han begravdes under enkla former och utan några anhöriga i Bergendahlska familjegraven på Stampens kyrkogård i Göteborg. (bild på hur han såg ut och hur hans bödelsbostad såg ut finns i boken Spökhus i Göteborg av utgivarna Alruna Wulvaricht & Morgana sidorna 154-155
