Göteborg stads brott och straffhistoria
Den 4 juni 1621 satt Gustav II Adolf i Jönköping och undertecknade den blivande hamnstaden Göteborgs privilegier. Hamnarna var inte klara men dräneringsarbetena hade påbörjats av dom holländska ingenjörernas ledning. Stadens styre kallades för magistraten, varav tre var presidenter och nio stycken var rådmän. Titeln President ändrades senare till Borgmästare. år 1624 kom Kungen på besök. Hans representant i staden kallades för Burgreve och stadens första Burgreve var Holländaren Jacob van Dijck. Denna man fick med sina kontakter och diplomatiska sätt rika utlänningar att investera i Göteborg. Kungen granskade både dom militäriska anläggningarna och det civila livet. Han såg en stad med en idyllisk prägel. Inflyttade holländare, tyskar och skottar vårdade sina hus och tegar omsorgsfullt. Små butiker och verkstäder hade byggts. Kungen som under besöket som varade i fem dagar bodde på älvsborgs Slott strax utanför staden. Under dessa dagar skrevs flera Kungliga dokument om staden. Dessutom togs flera viktiga beslut bl.a. avskedade han landshövdingen på älvsborgs Slott Nils Stjernsköld och Göteborgs förste räntmästare (hade ansvar för stadens räkenskaper) holländaren Gilius van Eijk. Dessutom skulle tull och våghus byggas och även ville Kungen förstärka Göteborgs försvarsverk med nya bastioner. Man började bygga vallgraven med höga murar efter ett holländskt mönster. Staden saknade förvisso en ordningsmakt men detta löste kungen genom att införa så kallade stadssoldater. Staden saknade inte vanliga soldater men dessa stadssoldater var hitkommenderade män från grannsocknarna örgryte, Partille, Landvetter och Härryda. Dessa lantliga socknar tillhör Sävedals Härad och häradsdomare var en herre vid namn Nils Börjesson. Han titulerades politie- och byggningspresident. Ordet "politie" är från grekiskans politeia som betydde samhälle, stat. Vi i Europa vidgade betydelsen till förvaltning och ordningsmakt . Sedermera blir detta vårt ord polis. Till en början bestämdes antalet stadssoldater till fyrtioåtta stycken. De två andra presidenterna var den holländska justitiepresidenten Jacob Hufnagel och den tyske kommersiepresidenten Michel Werle. Tull och gränsansvarig blev Skotten Henry Sinclair. Till en början i Göteborg skulle holländsk och tysk lag gälla men relativt snabbt övergick man till Svensk Stadslag.
Störande av allmän ordning förekom, särskilt nattetid. Därför utfärdade Kungen ett patent mot gatufred. Fönsterkrossning eller hugg mot husvägg med värja skulle beivras med handavhuggning. år 1626 fick en Skarprättare i Göteborg sitt arvode efter att huggit händerna av tre stycken båtsmän. Detta hörde till vanligheterna på den tiden men båtsmännen kom aldrig mer ut på havet utan fick bli tiggare resten av sina liv. I Göteborg började man att bygga kyrkor. En för svenskar (Gustavi) och en för tyskar och holländare (Christine). Till den svenska sökte sig också skottarna. Trots att Göteborg var landets mest toleranta stad gällande religionsfrågor, så röt Sveriges Rikskansler Axel Oxenstierna till att inte under några omständigheter skulle judar, katoliker eller grekortodoxer kunna bli permanenta stadsbor. Judar riskerade även under marknadsdagarna att bli fängslade och man betalade mer i tullavgifter vid stadsportarna än andra folkslag. Ett fängelse byggdes år 1636 och även det nya rådhuset hade arrestlokaler. Stadssoldaterna blev utrustade med harnesk, värja, pik eller musköt. Dom kom som bönder eller drängar från landet och hade vakttjänstgöring en månad. Förfarandet kom från Tyskland där borgerskapet brukade ropa efter dem: "Hans Wurst" eller "Wurstel". Detta var en sagofigur typ dummerjöns i Tyskland. Eftersom Wurst betyder korv på Tyska så fick stadssoldaterna i Göteborg smeknamnet korvknektar. Som chef över denna vaktstyrka utsågs den tyske skräddaren Tibertius Schneider. Däremot så kommenderades det på tyska, vilket medförde att vakterna inte fattade något vad han sade. Lägg därtill okunskap om musköthantering så har du ett problem. Detta fick ett löjes skimmer över sig, särskilt när vakterna inte förstod men ändå straffades för ordervägran! Då fick dom rida trähäst eller bruka stupstock på Stora Torget. Civilister kunde råka ut för samma sak om dom hade pallat äpplen. Det är förvånande att detta med tyska språket fick fortgå år efter år. En av vaktstyrkans uppgifter var att bevaka stadsporten. Till en början fanns bara Kungsporten (idag Kungsportsplatsen) Porten var öppen under sommartid från klockan 03.30 tills den stängdes 21.00 på kvällen. Nattetid svarade en korpral och sex stadssoldater för ordningen. Soldaterna blev hela tiden hånade, glåpord hördes ständigt. I september år 1635 kunde inte stadssoldat Per Persson hålla sig. Han slog till en karl med musköten så att blodet rann från huvudet. Han häktades men fick inget straff. Till slut tröttnade man på den tyske chefen och år 1638 får Tibertius Schneider lämna sin tjänst. Det är inte känt var de första bödlarna bodde i Göteborg. Den första noteringen som finns är från år 1648 och där står det; "Hus avsett för skarprättaren är den sämre sidan av wäderkvarnsberget". Det är kvarnberget på nordstan som avses.
Från sin bostad hade bödeln inte långt till Stora Torget som Gustav Adolfs Torg hette på den tiden. Det var här som dom offentliga avrättningarna och bestraffningarna genomfördes. Den så kallade Gisselkammaren låg i rådhusets källare. Här fanns för övrigt arrestlokalerna som kunde inhysa flera häktade i samma rum. Den enda toaletten var en spann på golvet, så det måste luktat rätt gott, särskilt när de intagna inte hade tvättat sig på några månader. Göteborg växte och ny avrättningsplats samt ny bödelsbostad planerades. Valet som avrättningsplats föll på där nuvarande Carlanderska sjukhemmet ligger. Och bödeln fick bostad vid dammen. Det som avses är nuvarande Näckrosdammen bakom Götaplatsen. Bödelns hus kallades för lyckan (bödelslyckan) och har idag givit namn åt Lyckans väg. året för den nya avrättningsplatsen var 1702. Kvar vid Stora Torget blev emellertid skampålen. Detta var även året då militären slutade med sina avrättningar vid älvsborgs Kungsladugård. Nu skulle stad och militär ha gemensam avrättningsplats. Kanske var det soldaterna Andersson och Liberg som avrättades sist ute vid Kungsladugård? De avrättades genom halshuggning år 1701 för att i försumlighet låtit tre stycken ryska krigsfångar fly från krigsfånglägret i Majorna. Man kan också fråga sig om dessa soldater fick en sista sup på Göteborgstraktens värsta lilla krog kallad Blodpölen. Detta öknamn syftade på att det var just på denna krog som dödsdömda soldater fick en sista sup innan avrättning. Bödlarna eller skarprättarna hade sina medhjälpare som vi tidigare har berättat. Dessa kallades ju för rackare eller nattmän, men det vi inte har berättat var att bödlarna också kunde ta hand om föräldralösa barn. Dessa fick hjälpa till och meningen var ju att i framtiden skulle dessa barn själva bli bödlar eller skarprättare. Detta handhavande hette In loco parentis vilket är på latin och betyder istället för föräldrar.
Från början hade inte Göteborg någon egen fast bödel utan fick hyra in från städerna Jönköping, Varberg eller Halmstad. Det finns omnämnt i Göteborgs stadsrullor en bödel vid namn Mäster Johan som vistas i staden runt år 1642. Därför beslutar Göteborgs Stad att år 1648 erbjuda en fast tjänst till den mest anlitade mästermannen. Han var från Halmstad och hette Mäster Hans. Han kvarstannade i tjänsten till år 1664 då han avlöstes av Oluf Persson som mantlade bödelskappan från år 1665-1676. Därefter tog den beryktade Per Borelius över. Detta var en grym och sadistisk bödel som gärna pinade sina fångar. Det sägs att en gång när han skulle avrätta en kvinna inte slog henne i järn som brukligt var utan med en två decimeter lång spik naglade fast hennes händer mot spöpålen. Därefter framtog han en glödgad kniptång som han sedan lät knipa runt kvinnans armar. Kvinnan svimmade självklart av behandlingen men rackaren slängde då en spann kallt vatten på henne så hon vaknade. Därefter fortsatte bödeln sin behandling. Så höll det på tills det var dags att hugga huvudet av henne. år 1684 var det dags för nästa bödel i Göteborg att träda fram. Niels Böttesson (Han rymde däremot efter ett år). Hans efterträdare var Lars Andersson som tycks ha delat tjänsten med Johan Eriksson Lilja fram till år 1704. Därefter kliver den kända bödeln Jonas Wessman in på scenen. Känd dels för att ha utfört exekutionen av Henrik Danckwardt år 1719. Danckwart var ju den commendant som överlämnade Carlstens fästning (Marstrand) till den Danske amiralen Peter Tordensköld. Denna avrättning blev mycket omtalad på flera sätt. Jag kommer redovisa mer om detta under rubriken Omtalade och minnesvärda avrättningar i Sverige.
Bödlarna i Göteborg hade även den mindre roliga uppgiften att banka vett i stadens mentalsjuka. Här kan man nog också förmoda att bödlarna fick utlopp för sina sexuella lustar. Ett hus som man kan uppleva än idag är det gula huset rakt söderut från skansen Lejonet (Svingeln). Det är det gamla kvinnofängelset kallad Spinnhuset som började byggas år 1741. Under 1700-talets Göteborg utvecklades staden stort, skansarna Lejonet och Kronan hade byggts och Ostindiska Compaqniet startade. Driftiga köpmän flyttade hit och år 1785 kan Politieborgmästare Daniel Pettersson presentera Göteborgs första Poliskår. Sex poliskonstaplar och en chef med titeln Polisgewaldiger (från tyskans Gewalt som betyder makt, myndighet). Dessa poliser hade i många år hjälp av stadssoldaterna. Men redan av slutet av 1700-talet (runt sekelskiftet) utökas polisstyrkan till tjugo man och ytterligare en Gewaldiger. Göteborgs avrättningsplats vid nuvarande Carlanderska Sjukhemmet användes ända fram till år 1830. Nu hade staden brett ut sig så en ny avrättningsplats behövdes. Den kom att ligga vid Långås lider vid Kallebäck. även ny bödelsbostad var byggd. Från år 1780 låg Göteborgs officiella bödelsstuga exakt vid sydvästra hörnet av nuvarande Odinsskolans skolgård. Där bodde mellan åren 1824-1850 en känd bödel vid namn Carl Gustav Beckius. Han utförde en mycket känd avrättning ute på Galgholmarna (Marstrand) år 1830 på den dåvarande trettiosexåringen Johannes Bramberg (repet brast).
Från år 1850 kliver bödel Johannes Jansson in på scenen. Trots privilegier att bo i bödelsstugan så bor Johannes i hörnet av Södra Allégatan och Sprängkullsgatan. Detta gör han endast av det enkla skälet att han är ägare av detta hus i Haga. Janssons mest uppmärksammaste avrättning är av postrånaren Jonas Falk den 21 november 1855 i Svedmon (Habo). Bilan som användes finns idag att beskåda på Alingsås Museum. För övrigt om offret kan vi berätta att han ligger begravd vackert inne i Hökensås skogsområde. På graven finns ett vackert järnkors och det ligger alltid blommor där. Ingen vet vem som lägger dit dem. (Platsen är väl värt ett besök, jag har själv varit där och det är en mycket vacker trakt). Göteborg växer och år 1857 står det nya cellfängelset klart på Sankt Eriks Torg (Nordstan). Detta revs 1970 talet i samband med Nordstans utbyggnad. Och år 1872 får Göteborg som första stad i landet en heltidsanställd Brandkår. Under 1800-talet användes även våra fästningar såsom Nya älvsborg och Carlsten plus våra skansar Kronan och Lejonet som fängelser. Efter bödel Beckius tog Skarprättare Ferm över till år 1863. Och sedan får Göteborg sin sista Skarprättare nämligen, före detta livgardisten Olof Wilhelm Bergendahl. (Vi tar upp hans livshistoria i en stycke lite längre ner på denna sida). Bergendahl och Göteborg gör sin sista avrättning år 1872. OWB avskedas år 1876 och eftersom Sverige har fått en Riksskarprättare utses ingen efterträdare. Härmed avslutas en bödelstradition i staden som hade varat i över 250 år.
