Fästningar & skansar
Nya Elfsborgs fästning
När fästningen började byggas, blev klar och varför den heter Nya Elfsborg kan ni på vår hemsida läsa om på ett annat ställe.
Här och nu tänkte jag fördjupa era kunskaper om när fästningen blev angripen av den danska flottstyrkan anförd av kommendören Peter Tordenskiold (född Wessel, adlad Tordenskiold) den 21 juli 1719. Redan den 15:e juli hade han erövrat Marstrand och tänkte stärkt av detta att nu tar jag Götheborg av bara farten. Men för att kunna göra detta måste han först erövra Fästningen som genom sitt strategiska läge behärskade hamninloppet. Den varma sommardagen kom han med sin anfallsstyrka som bestod av två flytande batterier, två skottpråmar, sju linjeskepp, en fregatt, en bombgaljot och en stor galär vilket för övrigt var erövrad i Marstrand, samt några mindre galärer och underhållningsfartyg. Fästningen i sin tur försvarades av en avdelning artillerister två kompanier ur Elfsborgs regemente och ett kompani ur Sachsiska infanteriregementet. Vanligtvis så hette kommendanten på fästningen Gadde men han var vid detta tillfälle på den anrika kurorten Medevi och som man sa - drack brunn. Ansvaret kom istället att vila på den stf. Kommendanten, den då 44 åriga överstelöjtnanten Johan Abraham Lillie som hade erfarenheter från Helsingborg, Gadebuch, Stralsund och Norge.
Anfallet tog sin början med eldgivning från batterierna Spydspakens grova kanoner och Lange Marens tunga mörsare. Naturligtvis så var de understödda av de övriga danska skeppen. På stora Aspholmen norr om fästningen fick danskarna fäste och landsatte ett batteri mörsare för att nu på närmre håll kunna bombardera fästningen. Denna situation som nu uppkom hade bl.a. Erik Dahlberg flera gånger tidigare varnat för, men inga åtgärder hade vidtagits för att befästa denna holme. Fästningen svarade nu med kraftig eldgivning som skadade såväl skottpråmarna som linjeskeppen så att de måste retirera undan för reparationer. Redan på andra dagen sattes alla de danska fartygen (utom 5 linjeskepp som hölls i reserv och för bevakning av infarten) in i striden och på eftermiddagen så flög ett krutmagasin i luften. Tidigare denna dag hade även övre våningen i fästningens torn raserats. Den intill liggande bastionen hummern och kurtinen bredvid fick också svåra skador, liksom kommendanthuset och några baracker. Danskarna å sin sida led också av förluster, linjeskeppet Svaerdfisken.
Skottpråmen Hjaelperinden fick såpass stora skador att de måste utgå ur striden. Tordenskiold förstod nu att fästningen var så illa ute av alla skador och uppmanade kommendanten Lillie inte bara en gång utan tre gånger att kapitulera. Lilliue som visserligen var plågad över att ha brist på både manskap, krut och övrigt materiel lär då efter ha fått sitt manskaps löften "Att förr dö än gifva sig" att han med Gudhs hjälp försvara den fästning hans drottning Ulrika Eleonora förtrott honom ha yttrat:
Att gifva upp en fästning som kan försvaras är alltid ett skälmstycke och vill herr schoutbynchten* spara blod, så är det säkrast han går sin väg. Emedan man på Elfsborg är fast resolverad att till dess försvar låta sista blodsdroppen rinna, hvaraf Herr Tordenskiold torde sluta, att han aldrig mer bör nämna kapitulation eller sända flera bud, ty man tänker ej vidare respectera vhit flagg, utan låta skjuta i grund ehvad fartyg som härefter förekommer.
(* en äldre benämning av en sjöofficers grad)
Eldgivningen fortsatte, och det blevo morgon den 3e dagen.. Fästningen hade nu fått förstärkning av både manskap och förnödenheter av galärerna Carolus, Wrede och Lucretia, men hade också på morgonen fått svåra skador på fronten mot vänster men med hjälp av skanskorgar så lyckades de hjälpligt reparera dessa. På morgonen hade också Tordenskiold lämnat sin eskader, officiellt för ett möte med kungen, men det sägs att han överlät ansvaret på sin ställföreträdare att göra den reträtt som nu alltmer framstod som oundviklig. Mot kvällen så blåste det upp till storm och all eldgivning upphörde. Under nattens skydd av mörker hade en bataljon ur Skaraborgs regemente anförda av den tappre översten Georg Bogislaus Staël Von Holstein fört fram sina kanoner och mörsare till Arendal på Hisingssidan ganska nära de danska fartygen och de tunga mörsarbatteriet på stora Aspholmen. I gryningsljusets sken så utsattes de danska fartygen samt mörsarbatteriet på Stora Aspholmen av häftig eldgivning, dels från fästningen och dels från batteriet på Arendal. Danskarna förstod vi detta läge att spelet om fästningen och vidare in mot Göteborg var förlorat och drog rättmätigt in sina styrkor. Sex veckor efter denna händelse blev Lillie upphöjd i friherrligt stånd och blev året efter utnämnd till överste. Hans friherrebrev bestående av sex pergamentsblad, det Lillielska vapnet avmålat i vackra färger, tacksägelsebrev som han fick för sitt tappra försvar av drottning Ulrika Eleonora samt hennes gemål, dåvarande arvprinsen af Hessen. Tacksägelsebrevet fanns länge och väl förvarat bland de historiska samlingarna på Göteborgs museum. Minnet av denna händelse levde kvar länge och väl i folks medvetande. Och uttrycket De danske plockade inga svenska liljor var ett utryck för hans uthållighet och mod. Tordenskiold´s vidare öden kan ni läsa om på en annan plats.
Fångarna på nya Elfsborg!
I likhet med de övriga fästningar som fanns under denna tid så användes även Nya Elfsborg till att förvara livstidsfångar. Soldater fanns ju alltid i närheten som kunde tillgå som bevakning.
Från början så inhystes fångarna i den norra kurtinen, men även befattningsmän kunde ha medmänskliga drag och tycka att dessa även för fångarna voro alltför fuktiga och ohälsosamma. Istället så färdigställdes den västra kurtinen och i det största valvet kunde det vara uppåt 40-50 fångar. Till och med i långa perioder kunde även några av fångarnas familjer få vistas där. Kosthållningen var strikt reglerat av dåtidens hälsovårdande myndigheter. Matsedeln kunde exempelvis se ut på följande sätt:
Svart rågbröd och surmjölk. Salt sill tre gånger i veckan och även salt fläsk tre gånger i veckan. Kött fick man vanligtvis på söndagar och till detta gröna ärtor morötter eller kålrötter.
Många av dessa fångar uppnådde en hög aktningsvärd ålder men allt lyckligt har ett slut. Den 10 oktober 1881 inskeppades de sjuttiosju livstidsdömda fångarna en sista gång på ångbåten Skåne in till Göteborg för vidare transport till det nya straffängelset i Karlskrona.
Skansen Kronan på Skansberget, strategiskt beläget i Göteborg
Skansen Kronan ritades av Erik Dahlberg, Generalkvartermästare och chef för Fortifikationen. Bygget påbörjades 9 juni år 1687 sedan ritningarna godkänts av Kung Karl XI och det tog två år att färdigställas.
Skansen Kronan består av fyra våningar vars ytterväggar är omkring fyra fem meter tjocka murar. Byggmaterialet är granit, gnejs och diabas, troligtvist återanvänt från Gamla Elfsborgs fästning. Befäst- ningen inhyste tjugotre kanoner som skydd mot den då lede fienden Dansken men de kom aldrig till att användas i krig.
Året 1904 blev Skansen Kronan militärmuseum vilket sedan kom att avvecklas september 2004. I dag används Skansen Kronan som festlokal med sina vitkalkade väggar av Skansen Kronan AB och räknas till ett av våra statliga byggnadsminnen.
Skansberget, förr kallad Ryssåsen eller Risåsen fick troligtvis sitt äldre namn av att vara beläget i området med ortnamnet Rys. Vi har gatunamn som vittnar om bergets gamla namn; Risåsgatan.
Skansen Lejon på Gullberget i Göteborg
Fästningsverket Skansen Lejonet som vi säger här i Göteborg heter egentligen om det skall vara rätt och det skall det ju vara.. Skansen Westgötha Leijon. Den började byggas tillsammans med Skansen Kronan på Risåsberget 22 Juni 1687 efter ritningar av Erik Dahlberg och invigningen förrättade Carl XI år 1689.
När skansarna väl var byggda var Göteborg en av Europas starkaste befästningsstäder. Om lede fi skulle anfalla hade man inte bara dom bägge skansarna utan dessutom i Göta älvs mynning fästningen Nya älvsborg. Dessutom hade man Carolus Dux som omgav Göteborg´s gamla stadskärna. Varken skansen Kronan eller Skansen Westgötha Leijon har medverkat i strid. Och efterhand förlorade de sina militäriska betydelse.
Skansen Kronan blev fängelse och Leijonet bostad och förråd. Till slut blev Skansen Kronan militärmuseum och Leijonet lämnades helt åt sitt öde 1942. I början av 1970-talet väcks tanken om inte Götiska Förbundet, ett svenskt ordenssällskap grundat 1815 kunde överta och renovera lokalerna och ha dom som ordensborg. Detta övertagande sker 4 september 1974 och invigs av Götiska Förbundets högste beskyddare Kung XVI Gustaf. Götiska Förbundet erhåll kontrakt på 50 år från och med 1975 och svarar nu för drift, skötsel och underhåll. Idag kan man hyra de olika våningarna för fester eller andra liknande tillställningar.
Att Skansen Westgötha Leijonet byggdes på Gullberget var ingen slump. Här hade tidigare legat en försvarsanläggning som kallades Gullbergs Fäste. Och trots att inte Leijonet hade varit inblandat i några stridigheter så hade området kring Gullberget varit platsen för mången stridigheter och oroligheter. Speciellt mot Dansken. Den 4 april 1611 utfärdar kung Kristian IV av Danmark ett fejdebrev mot Karl IX och det så kallade Kalmarkriget bryter ut. Natten till den 27 Januari 1612 når den Danska kungen Gullbergs fäste med en styrka på 2500 man. Den Danske kungens avsikt med fälttåget är att härja och bränna i de rika västgötabygderna. Gullbergs fäste vill han ha som skydd mot den svenska styrkan på älvsborg slott.
Danskarna anfaller Gullberg fäste med all sin kraft. Men den svenska styrkan på 300 man varav 220 stycken utgörs av en fänika från sju häradsbygden och leds av Sven Svensson från Ramnaklef upptäcker dem i tid. Danskarna misslyckas med att spränga portvalvet och svenskarna välter gång efter annan dom uppresta stormstegarna ner från bergets branta klippor. Kommendanten på Gullberg Mårten Krakow leder sina män med förtvivlans kraft, men så skadas han och kan inte fortsätta striden. I det läget skall Sven Svensson träda in men han står inte att finna någonstans. Då övertar Mårten Krakows hustru Emerentia Pauli ledningen. Och med hjälp av andra soldathustrur får hon efter lång strid danskarna på flykt efter bland annat hällt kokande hett vatten på dom danska soldaterna. Västgötafänikans hövitsman Sven Svensson påträffas efter striden på Gullbergs avträde, där han gömt sig!! Ursinnig över dennes feghet knuffar fru Emerentia Krakow till honom så han får svalka sig i sitt eget skarn. Tyvärr är Kung Kristian tillbaka nästföljande sommar med 10.000 man och både älvsborg och Gullberg faller. Sverige får lösa tillbaka denna delen av riket i Freden i Knäred. Till slut kan nämnas att både Herr och fru Krakow har fått namn på gator i Göteborg.
Källa... skansen Lejonets hemsida och eget kunnande
KBEC Tackar bröderna Matz och Lars Thuresson för den fina och intressanta texten
