Brott & Straff
Att skriva om brott och straff är nästan en omöjlighet. Ämnet är så stort och nästan inte greppbart. Jag menar, vad skall man skriva om här som skulle intressera någon men inte någon annan. Skall man skriva om Jesus korsfästelse som alla har hört talas om eller romarnas grymma tortyrmetoder? Eller vilka metoder som Karl XI använde mot snapphanar, eller ännu värre mot kvinnor som anklagades att vara häxor och stå i förbund med djävulen. Eller att skarprättaren vid Stockholms blodbad år 1520 hette Jurgen Homuth. Ja vad skall man skriva om? Och till exempel om man skriver om en karolinersoldat som har gjort ett brott och blivit straffat för detta skall den historien i stället stå under rubriken Carolineröden? Skall vi bara skriva om allmogen och civilbefolkningens vedermödor och inte nämna hur soldaterna straffades efter sina brott i den blåa karolineruniformen. Eller skiljer sig brott och straff mellan en soldat och allmoge under den här tiden? Ja är det något som skiljer oss åt så är det att inför lagen är inte alla lika. Blått folk så kallad adel skiljer sig från simpla bondtölpar och rikt folk har i alla tider kunnat muta och köpa sig fria från straff.
Alla har vi någon gång säkert funderat över vilken uppfinning som människan gjort är den bästa eller värdefullaste. Kan det vara hjulet? Någon säger säkert elden. Men faktum kvarstår att hitta metoder och redskap som framtvingar det man vill höra under "speciella" förhör av en dömd person i fredstid eller tillfångatagna soldater i krigstid. Då mina herrar finns det ej i världshistorien någon jämförelse vad människan är kapabel till i sin uppfinningsrikedom, allt ifrån sträckbänkar till giljotinen. Denna giljotin framtogs för övrigt för att offret skulle slippa lida "Hupp". På medeltiden skulle man gärna också förnedra offret i samband med tortyr. Avlägsnande av kroppsdelar var vanligt, t.ex. tunga, öron, näsa men även könsorgan och tänder förekom flitigt. I straffet eller metoden hudfläkning skar man först bort alla utstående kroppsdelar (näsa, fingrar, tår o.s.v.) därefter snittade man i skinnet så att skinnet kunde avlägsnas ungefär som man tar av sig sina strumpor. Sist tog man av skinnet på ansiktet allt för att den dömde skulle kunna se på. Man kunde också bryta alla benen i kroppen på den dömde innan man gav nådastöten. När detta skedde vid offentliga avrättningar var dessutom syftet att visa hur det går för dem som bryter mot lagen eller håller inne med information. Att åskådare dessutom svimmade vid dessa uppvisningar kan man med lätthet förstå.
Varje stad eller fästning med självaktning hade sin tortyrkammare eller gisselkammare som det också kunde heta. Towern i London är väl den mest kända men även Stockholm hade sina pinorum. På 1600 och 1700-talet hette de Tjuvkällaren eller Hwita Hästen och låg vid rådhuset vid stortorget. Här ägde den officiella tortyren rum. Som om inte detta var nog kunde man också kanske hamna i den mer ökända "Rosenkammaren" i Smedjegården (nuvarande Wallinsgatan) som hade sträck och köldtortyr som specialitet. Detta öde hände en Kapten Erik Puke som stod anklagad för kuppförsök mot Kungen år 1756. Han uthärdade Tjuvkällaren i två dygn, därefter förd vid midnatt till Rosenkammaren.
Upphängd naken i taket i järnkedjor och med iskallt vatten sipprande från de kalla stenväggarna upplevde han där sina sista timmar i livet. Tornet Kärnan i Helsingborg är också en känd gisselkammare. Men tro nu inte att vi göteborgare var bättre än våra medeuropeer vid denna tid. Faktum är att när skotten och tillika Justitiepresidenten Johan Maclier inspekterade Bohus slotts (fästning) fängelsehålor på 1680-talet och jämförde dem med Englands, så fanns det ingenting att anmärka på. Inte heller anmärkte han på de Göteborgska stadsportarnas arrestlokaler. Ordet tortyr härrör från franskans torture och innebär i överförd mening "Pinande av annan för att framtvinga av honom bekännelse". Tortyr är en handling som ingår i en rättslig undersökning och är en del av ett straff. ända in på 1700- talet utövades tortyr som den mest naturligaste sak i de flesta länder (Sverige inräknat) särskilt i brott mot staten, kungen och kejsaren. Det behövdes inte mycket innan tortyr sattes in. Det räckte med att man besökt fel kyrka. Att också kyrkan använde tortyr är väl ingen större nyhet, särskilt den kristna kyrkan. Den Spanska Inkvisitionen mot kättare känner de flesta till och storinkvisitor Thomas av Torquemada dömde personligen 2 000 personer till bålet. Under de 319 år inkvisitionen härjade i Spanien fick 32 000 människor sätta livet till. Människor har i gudars, kungars och kejsares namn flåtts levande, rådbråkats med stora vagnshjul, trätts upp på vassa störar, begravts levande, stuckits eller skjutits till döds, hängts, skurits, sågats ihjäl etc. Men tyvärr har straffet inte alltid stått i proportion till brottets karaktär. Tyvärr har detta inte utvecklats till humanare straff i modern tid. Vi kan nämna Kina som ett äckligt exempel. Under Tsindynastin i Kina på 200-talet F. k r avrättade man brottslingar på ett snabbt och humant sätt, nämligen med det officiella bödelssvärdet. Men inom samma rike året 1928 på ett grymt sätt skars öron och andra hudstycken av människor, både kvinnor och män. Sedan stektes dessa och åts upp innan den dödsdömde halshöggs.
I Norden är utvecklingen något annorlunda men från 1200-talet och fram till 1800-talet var det knappast mer humanare än andra delar av vår värld. Det finns i arabiska texter nedskrivet att redan på vikingarnas tid år ca 800 e. Kr—år 1000 e. Kr. så straffade detta nordiska folk missdådare med hängning. även i de gamla så kallade landskapslagarna finns det väldokumenterade rättskipningshanterande. I Folkkungarnas tid i Sverige var det fängelsehålor som gällde. "Nyköpings Gästabud" var ett av de hemska under denna tid. Men det skulle dröja i Sverige tills kyrkan och kristendomen kom ut med "Den heliga skrift", speciellt det som var skrivet i Moseböckerna, innan det tog fart på allvar. Här stod nu i Bibeln vad det ortodoxa prästerskapet och självfallet med "Guds klara och rena ord " vilka brott som skulle straffas med döden. Och således den 20 december 1608 förklarade Karl IX, som var en mycket gudfruktig kung:
Att man uti högmåls och andra grova saker skulle rätta sig efter Guds lag som i den heliga skrift är författad och härefter skall vara införd.
De brott som belades med dödstraff var följande
1. Svordom, mened och annan Gudsförsmädelse.
2. Olydnad, missfirmelse och misshandel mor föräldrar.
3. Dråp.
4. Sedlighetsbrott, sådana som mökränkning, våldtäkt, hor, blodskam och sodomi.
5. Ocker.
6. Falskt vittnesbörd.
Och de övriga regenterna i Europa hakade på, under enväldet i Frankrike åren 1589-1789 var inte mindre än 115 olika brott belagda med dödsstraff. Men glöm inte för all del alla andra brott som pliktades med handavhuggning, brännmärkning, ögonutstickning m.m. Antalet brott med dödsstraff som påföljd minskade i Frankrike efter revolutionen. Under 1700-talet var det trettiotvå och på 1800-talet endast femton. I England var det vida värre. Här drog man sig inte för att hänga barn från åtta år och uppåt ända in på 1800-talet. Här var brottslingarna obildade och underlägsna varelser som jämfördes med onda djur, och onda farliga djur förtjänade det värsta. Här kan man berätta om tiggaren som mötte Voltaire. "Jag måste ju leva sade tiggaren"..."Jag kan inte se att det skall vara nödvändigt", svarade Voltaire.
Om vi nu stannar upp ett tag och övergår till brott och straff i det militäriska 1600 och 1700-talets Sverige så skiljer det sig kanske inte så mycket från övriga samhällets straffmetoder. Här fanns de vanliga spö och risstraffen. Stupstocken fanns där tillsammans med trähästen, gatlopp och böter. Halshuggning var däremot ovanligare. Här användes arkebusering vid dödstraff. Soldatens kristna tro var helig. Att smäda guds namn medförde direkt dödsstraff likaså ordervägran av något befäl. Att bibehålla soldatens gudstro i fält låg på särskilda fältprästers ansvar. Det fanns 3 fältpräster, 1 regementspräst och 2 bataljonspräster vid varje regemente. Varje morgon och kväll hölls korum. Uteblev en officer fick han betala böter till Vadstena krigsmanskassa (en miltärisk carolinsk pensionsstiftelse).
Upprepande gånger innebar halsjärn, även direkt till onyktra soldater. Vakthållningen och utförande av straff låg på profossernas (från latinska överordna, att sätta i spetsen) ansvar. Dessa var en sorts nuvarande militärpolis och kunde ha graden av underofficer. I ett regemente fanns det 1 regementprofoss (även kallad regementsgevaldiger) och minst 3 gemena kompaniprofosser vid varje kompani. Profossen var lätt att känna igen med sin förgyllda yxa och stora handfängsel. även en stor hatt med plymager kunde förekomma. Ibland förekommer ordet regementsbödel istället för profoss. Det är lite missvisande eftersom ordet bödel är så starkt förknippat med halshuggning som sällan förekom i det militära. Profossens yttre skulle helst vara stor, gärna med stort skägg, skitig och inge respekt även på långt håll. Med andra ord profosserna skulle man helst undvika så mycket som möjligt. Ett straff som förekom mer i det militäriska var det s.k. "gatloppet". Två led soldater med spön i handen vända mot varandra, där den dömde fick gå emellan och ta emot spöslag. I det civila gatloppet kunde det vara uppemot 50 man som slog, men här i det militäriska gatloppet var 300 man ingen tillfällighet. Det berättas att en vaktknekt som ansågs försumlig vid slottsbranden år 1697 dömdes till sju stycken gatlopp mellan 300 man. Han överlevde men avled dock efter en tid, däremot ansågs han vara gammal och klen.
Annars var löpa gatlopp fem gånger ett vanligt straff. Däremot fick gardessoldaten Karl Skåning löpa gatlopp fem gånger plus två års fängelse på fästning (Marstrand) för brott mot sjätte budet av Gud. När han släpptes efter avtjänat straff önskade han "av hjärtat" komma tillbaka och tjäna gardet. Ett annat straff eller tortyrmetod kanske man skall säga var levande spetsad på pålar som användes av militären. Särskilt i Karl XI.s krig mot snapphanar användes detta flitigt. Ett snitt vid svanskotan och ett vid nacken, sedan fördes en spetsig påle in under skinnet därnere och ut däruppe. Sedan restes pålen upp för att avskräcka människor hur det kan gå om man hjälper snapphanar. De levde ungefär två till fem dagar efteråt. Ett annat var att köra in glödgade järnspett i ändtarmen och ut vid halsen. Ett antal oskyldiga civilfolk råkade ut för detta, bl.a. finns det antecknat att en 13 årig pojke spetsades levande. I garnisonsstäder fanns det oftast en egen militär avrättningsplats. I Göteborg låg denna i utkanten av staden vid Kungsladugård.
