Mat & Dryck
Kära medlemmar!
Här på sidan som vi har valt att kalla Mat o Dryck är avsikten att återberätta och kanske även att återskapa de olika maträtter som man åt i Sverige på 1700- talet, både i krigs- och fredstider, från adel till allmogen. Har ni kanske något recept på en typisk 1700-tals rätt, så är ni välkomna med inlägg på denna sida. Vi skriver om mat till fest eller mat i den vanliga grå vardagen. Kanske någon vet några maträtter vi tagit med oss ifrån de på 1600-talet erövrade provinserna i Tyskland. Mat från Ingermanland och Finland är också välkommet.
Om man säger att en matrevolution skedde i Sverige på 1700-talet så överdriver man inte. Karl XII tog med sig matidéer från tiden i Bender (dåvarande Turkiet) där kåldolmar är den mest kända. Jonas Alströmer lärde oss hur man odlar potatis, även om gemene man hellre använde potatisen till att bränna brännvin med än att äta denna knöl. Efter att Ostindiska Compaqniet startade och återkom med sina skepp fick vi i Sverige kontakt med drycken te och en uppsjö av kryddor och örter. Under senare delen av 1700-talet gör självklart matinfluenser från Frankrike det stora intåget tack vare vår franskinspirerade teaterkung Gustav III. år 1755 utkom mamsell Christina Wargs berömda kokbok. Hennes smeknamn var Cajsa och hennes motto var "man tager vad man haver". Flera kokböcker hade tryckts redan på 1600-talet men Cajsas var den första som vanliga kvinnor accepterade och intresserade sig för.
Gemene man, allmogen inkluderad, försökte att äta tre mål om dagen. Frukost, middag och en lättare kvällsvard. Maten var extremt salt, i synnerhet kött och fisk. Dels var saltet ett konserveringsmedel som gjorde att maten höll sig ätbar en längre tid, dels en krydda som dolde härsken och dålig smak då köttet trots allt blivit skämt. Folk var vana att få undermålig föda och en bortskämd nutidsmänniska hade blivit ordentligt magsjuk. Till detta drack man kopiösa mängder öl utspädd med vatten. De allra fattigaste drack vatten och adeln drack vin, både varmt och kallt. En vanlig meny kunde bestå av salt sill, salt eller torkat kött, fläsk, gröt, smör, bröd, ärtor och äpplen. Adeln åt gärna vilt från jakten plus olika fågelpastejer. även brännvin drack man om man hade råd. Göteborg hade på denna tid många krogar som till exempel Stadzkällaren och Pryssekrogen. Tillverkarna av denna delikata men ack så lömska dryck bildade gille i Göteborg den 4 juni 1702 och ölbryggarnas gille kom till redan år 1661, alltså bara fyrtio år efter Göteborgs grundande.
Innan vi går över till hur soldatens måltid såg ut i Karl XII:s carolinerarmé skall vi göra en reflektion; Följer vi den kraftiga svenska saltningen av mat på 1700-talet än idag? Att vi Inte ens är i närheten av 1700-talets ölkonsumtion vet nog dom flesta om. Men tyvärr så toppar vi svenskar världsstatistiken över uppmätta saltmängder i människokroppen fastän vi har passerat ett millenniumskifte! Traditionens makt är tydligen stor. Att vara soldat eller båtsman i kungens tjänst och försvara både gud och fosterlandet på 1700–talet innebar inte att det fanns annan mat eller andra råvaror än folket hade hemma i stugorna. På de stora fälttågen i Europa ansvarade trossen för transporten av mat och dryck. Tillagningen av maten efter utdelningen skötte manskapet själva om, rote eller tältvis. Ansvaret för proviantutdelningen till kompanierna vilade på furiren. Varje kompani som var 150 man hade 3 stycken proviantvagnar i trossen. åtta kompanier bildade ett regemente. Man kokade maten i stora 15-liters kittlar och dagsransonen enligt reglementet som delades ut på kvällen var väl tilltagen. Således skulle den unge musketeraren Björk från Vartofta kompani Congeliga Skaraborgs regemente ensam ha varje kväll (hur det var med det är ju en annan fråga) 625 gram torrt bröd, 850 gram smör eller fläsk, 1/3-dels liters ärtor samt 2,5 liter öl. Man växlade gärna med fisk, speciellt salt sill från det numera svenska Bohuslän. Självklart åt och drack officerarna både mer och bättre mat. En ung polsk adelsflicka vittnar om när kung Karl XII och tre av hans generaler besökte hennes fars slott. Då serverades vildsvinshuvud i gelé och bröd. Kungen åt med god aptit, särskilt det feta och drack vatten. Generalerna drack vin och tog för sig rejält. Till kvällsmat ville generalerna återigen ha kött bröd och vin. Konungen drack endast ett glas mjölk med en nypa salt i plus bröd. Att ta en nypa salt i mjölken är något som man i östeuropa gör än idag, och det är inte så illa som man kan tänkas tro.
Vad den indelte båtsmannen hade för måltider i örlogsflottan har jag i skrivandes stund inga uppgifter om. Men en gissning med hög sanningshalt är att dom åt ungefär samma mat som manskapet på ett ostindiefararskepp. Och då vet vi precis eftersom det finns antecknat vilken veckoranson en ung matros skulle ha ombord på skeppet Adolf Friederic 1746. 1,26 kg torkat kött, 0,2 kg fläsk, 1,9 liter ärtor, 1,9 liter korngryn, 0,65 kg stockfisk, 0,43 kg smör, 0,1 kg salt, 2,6 kg bröd, 9,1 liter dricka eller vatten samt varje dag en halv sill plus 4 cl brännvin. Notera att även här finns ett stort intag av ärtor om man jämför med en soldat från Karl XII:s arme. Faktum är att ärtor fanns med i alla reglementsförordningar på 1700-talet.
När vi är inne på ämnet ärtor vill jag passa på att berätta en historia som avslutning. Det var två skåningar som stod och pratade med breda skorrande dialekter.
Den ene sa till den andre:
- Kan du nämna någon maträtt som börjar på bokstaven R..?
- Ja äRtsoppa sa den andre..!
KBEC tackar Matz Thuresson som med egna ord här återgett källmaterialet från Sören Skarbacks bok "Göteborg på Karl XII:s tid".