Skådespelet kring Skansen Lejonet
Så mycket krutrök hade man kanske inte sett kring skansen Västgöta Lejonet på fyrahundra år. Söndagen den 7 juni 2015 stormade danskarna på nytt Gullbergs slott inom det nuvarande Göteborg. År 1612 försökte de förgäves överraska slottet. Stormningen år 2015 gick
inte bättre.
Carolinerna stormade
År 2015 smällde kanoner och musköter lika högt som 1612, men nu var det inte blodigt allvar. Götiska Förbundet har den gamla skansen
som ordensborg. Göterna hade inbjudit den militärhistoriska föreningen Bohus Elfsborghs Caroliner att återuppföra 1612 års
stormning som ett skådespel eller ett slags krigsspel. Några av förbundets kvinnliga medlemmar hjälpte till i försvaret av skansen. År
1612 ledde nämligen kommendantens hustru, Emerentia Pauli, försvaret sedan hennes make hade skadat sig allvarligt.
Man kan inte låta bli att tycka litet synd om carolinerna. Gång på gång blir de tvungna att spela den lede fienden. Detta innebär, att de inte kan använda sina svenska uniformer, åtminstone inte de trekantiga hattarna eller de mera utmärkande uniformspersedlarna. Trekantiga
hattar byttes mot svarta slokhattar. Bytte man dessutom de blåa karolinerrockarna mot andra rockar, blev klädseln mera obestånd vad
gäller tiden.
Delar av berget bortkilade
Skansen Lejonet ligger på toppen av bergåsen Gullberg. Den är brant och otillgänglig, men man kan klättra uppför de flesta sidor. Dock kan
man inte ta sig upp överallt. Före anfallet tittade sig angriparna omkring och kom överens om var de skulle ta sig fram. För en soldat
med packning och en tung musköt kan det vara svårt att ta sig fram. Man måste ibland stödja sig med ena handen, ibland helst med båda
händerna. Dåtida krigsmän hade dessutom hala lädersulor på skodonen. En stormning var inte lätt, men man kunde dock ta sig upp.
Från försvararnas synvinkel var detta otillfredsställande.
På Erik Dahlberghs kända bild av Göteborg ser man dels den nuvarande skansen, dels vallar, som kläder in hela bergknallen. Så var det tänkt
att man skulle göra. Bergknallens sidor skulle förvandlas till fästningsvallar. Pengarna räckte inte till för detta. Ett och annat gjorde
man ändå. Jag följde soldaterna i spåren, när de övade inför skådespelet. Påfallande många bergknaltar var kantiga och näst intill
vassa. Man har alltså sprängt eller kilat bort delar av berget för att göra sluttningarna svårtillgängligare och för att ta bort upphöjningar,
som kunde ge en krypande angripare skydd.
Fru Emerentia slog tillbaka fienden
År 1612 försökte kung Kristian IV av Danmark överraska Gullbergs slott, som låg på detta berg och inte var lika starkt som den nuvarande
skansen. Kampen blev hård och långvarig. Danskarna stormade gång på gång. Några av dem trängde in i förborgen. Befälhavaren Mårten
Krakou tumlade omkull och bröt sitt enda ben. Då tog hans hustru Emerentia Pauli över. Hon och knekthustrurna kämpade förbittrat mot
danskarna och lyckades tillsammans med soldaterna kasta dem tillbaka från förborgen. År 2012 inträffade 400-årsjubileet av detta
tappra försvar. Jag firade med att lägga ut berättelsen om de tillbakaslagna stormanfallen.
Samtidigt hade jag skrivit en undersökning av huvudkällan, som berättar om dessa stormningar. Även denna undersökning lades ut. År 2013 spelade de tre militärhistoriska föreningarna upp stormningen av Gullberg under Klippandagarna. År 2015 gjorde alltså Götiska Förbundet sin insats med detta skådespel.
Göter försvarade och kommenterade
Flera av förbundets kvinnliga medlemmar var med och spelade knekthustrur. Emerentia Pauli spelades av Birgit Lindblad, klädd i sin
vackra folkdräkt från Värend. Denna dräkt minner om en annan tapper kvinna, nämligen Blenda, som dock i motsats till Emerentia Pauli
mera tillhör sägnernas värld. Birgit Lindblad spelade ut med kraft och beslutsamhet. Sakkunnig kommentator var förbundets stormästare
Bengt P. Gustafsson, iförd förbundets gröna slängkappa. Han klargjorde bakgrunden och beskrev lättfattligt och pedagogiskt de olika turerna i händelseförloppet.
Carolinerna ordnar det mesta
Carolinerna hade gjort en insats under invigningen av Bohusläns Försvarshistoriska museum på Nationaldagen. Nu, dagen därpå,
ställde de upp vid Skansen Lejonet med två kanoner, två ryttare och en stor skara fotsoldater. Detta var en styrkeuppvisning, som gjorde
intryck på de flesta. Föreningen har många medlemmar, som gång på gång är beredda att göra en insats för att åskådliggöra svensk
historia.År 1612 stupade en av de danska befälhavarna för en kula från slottet och föll till marken från sin vita häst.
Även denna händelse kunde Carolinerna spela upp. Plötsligt gled den ene ryttaren ur sadeln och fortsatte ner mot marken. En sådan manöver kräver vana vid hästar och vissa stuntmannaegenskaper. Allt gick dock bra. Också en vit häst hade man skaffat fram. Carolinerna ordnar det mesta.
Förbrödring i den gamla skansen
Efteråt visades skansen. Bottenvåningen fylldes snabbt av barn, kvinnor och män i alla åldrar. Där ekade under valven av ivriga samtal
och glada skratt. Man anordnade bland annat skattjakt i det gamla befästningsverket. Deltagarna samlades vid målningen, som
föreställerfru Emerentia. På hedersplats i skansen hänger en kopia av Gustaf Brusewitz’ oljemålning, som visar hur fru Emerentia och
knekthustrurna häller sjudande lut över angriparna. Målningen är lätt teatralisk som den tidens historiemålningar ofta är, men Brusewitz
gjorde viktiga insatser för att skildra västsvensk historia i bild. Denna målning är en av hans insatser. Tack vare Götiska Förbundet kan den -
eller rättare sagt en kopia – nu ses av allmänheten. På mellanvåningen bjöd dagens Emerentia borgens angripare och försvarare på lunch.
Dagen slutade i allmän förbrödring och gemytlig samvaro under befästningsvalven. Götiska Förbundet och Carolinerna har en mycket
lyckad dag att se tillbaka på.
Lars Gahrn
