Erik XIV's Procurator Jöran Persson (Tegel)
Prästsonen från Sala, Jöran Persson född omkring år 1530 som blev en av Sveriges mest hatade var av Kung Erik XIV utnämnd till minister för rikets säkerhet. Han var dess högste åklagare och hade studerat vid universitetet i Wittenberg. Att behovet av lärda folk vid ämbetsbefattningar var stort bidrog säkert till Jörans utnämning. Jöran hade redan före detta varit i rampljuset hos Gustav Vasa men på något sätt kommit på kant med konungen och fått förvisning ut inte bara från hovet utan också från landet. Hertigarna Erik och Johan pratade dock väl om Jöran och domen ändrades och han fick stanna kvar i Sverige. När Erik som sagt blev Kung steg Jöran snabbt i graderna. Kungen inrättade efter Engelskt mönster en domstol som reste runt i rikets städer och dömde i olika brottsmål. Nämnden leddes av Jöran Persson som hade tortyr som förhörsmetod. Jöran blev en man att räkna med, från och med nu stod dödsdomarna som spön i backen. Man kunde dömas till döden för minsta lilla sak. Ett exempel är en finsk dräng som målade på en port i Norrmalm det svenska riksvapnet upp och ner. Men större uppdrag väntade på Jöran. I och med brödrastriden mellan Kung Erik och broder Johan fängslades Johan och Jöran fick i uppdrag att med hans spioner försöka få tag på anhängare till Hertig Johan. Den förste som de spårade upp var Johan Bertilsson. Efter sedvanlig tortyr halshöggs han på södermalm och upplades på fem stegel. Under förhöret medgav Johan Bertilsson att Hertig Johan hade planer för ett uppror mot Kung Erik. Därför bestämde Kungens nämnd att Hertig Johan och hans anhängare skulle dömas till döden om och när dom tillfångatogs. Jöran Persson fick tag i de flesta anhängarna och dödade de mer eller mindre buntvis. Hertig Johan skonades dock men Jöran Persson fortsatte sina härjningar och dödsdomarna följde i hans spår. Nu var han ännu värre än förut , nu räckte det med att man spillde ut vin på kungens bord för att bli avrättad. Nu när brodern var avklarad vände Kung Erik sig mot Sturarna. Nils Sture anklagades för landsförräderi och ställdes inför rätta. Soldaterna var dock på Sturarnas sida så Kung Erik vågade inget annat än frige Nils Sture.
Men Kung Erik och Jöran Persson kunde inte släppa hatet mot Sturarna så i Eriks sjuka hjärna föds en plan som går ut på att kidnappa en av Sturarnas tjänare. Detta för att få tjänaren under tortyr erkänna att Nils Sture planerar mordplaner mot Kung Erik. Detta sker också, dock erkänner tjänaren inget under förhöret som innebar att två kannor brännvin hälldes över tjänarens nakna bröst för att sedan tändas på. Då som en ren formalitet dömdes han till döden. Kung Erik var nu besatt av tanken att det smiddes mordplaner mot honom och först och främst då ifrån Sturarna. Så han kallar till riksdag!! Efterhand som adelsmännen dyker upp fängslas de. Det hela slutar med att Kung Erik tillsammans med Jöran Perssons systerson den enögda drabanten Peder Velamsson dödar Nils Sture. Dom övriga adelsmännen mötte döden genom Riksprofoss Peder Gadd och hans knektar. Här finns ett berömt svar från Peder Gadd när en av adelsmännen frågar efter domen:
Det är mig befallt att hugga huvudet av eder.
Efter en massa konstiga turer fram och tillbaka från Kung Eriks sida är måttet rågat när Kung Erik inte bara gifter sig med Karin Månsdotter utan höjer hennes stånd och kröner henne till Sveriges Drottning. Nu morras det i Sverige inte bara hos adeln utan även hos borgare och bönder. Hertigarna Karl och Johan satte sig i spetsen för det uppror som skedde och de hade även folkets stöd. Kung Erik fängslas och Jöran Persson arresterades Men Jöran sätter sig i motvärn. Då sliter knektarna kläderna av Jöran och nästan naken förs han till sin mors hus. även hon fängslas och sätts upp på en häst. Följet förs genom staden under spott och spä. Under detta tumult ramlar modern av hästen och bryter nacken . Jöran överlämnas nu till profossens och bödlarnas händer. Han får intensivt bilda bekantskap med de pinoredskap som han själv har torterat andra med. Två gånger torteras han svårt den 18 och 21 september. Avrättningsdagen den 22 september börjar med att vid galgen han får sina öron avskurna långt in i huvudet. Sedan hissas han upp i galgen och får hänga där en halvtimma. Därefter plockade man ner Jöran och placerade honom på marken där han bands vid fyra pålar. Bödeln tog därefter och slog sönder hans underben, lår och armar. Han fick ytterligare ligga så i en halvtimma. Enligt vittnen sade Jöran inte ett knyst (vilket är osannolikt). Nu gick bödeln loss på bröstkorgen. Efter två slag fick Jöran nog och skrek "noch nu, noch nu". Då i samma stund passerar Hertig Karl platsen . Han befaller att bödeln skall hugga huvudet av Jöran. Därefter styckades kroppen och hängs upp på Brunkebergsåsen för allmän beskådning. Vilken uppfattning man än har om Jöran Persson så måste man beundra honom för den lojalitet som han visar mot sin Uppdragsgivare (Kung Erik XIV). Snacka om furstetjänare, inte ett ord under tortyren avslöjar han Kung Eriks planer. Ingen ämbetsman i Sverige har haft så mycket på sitt samvete som Jöran Persson. Under sin ämbetsperiod åren 1562-1567 sände han inte mindre än 261 människor till döden.
Slutord av Matz Thuresson
Det finns ett känt talesätt som lyder "Det var bättre förr...!!" Efter att ha läst en hel del litteratur om gamla tiders rättsväsende, både i krigstid och fredstid kan det finnas underlag för ett ifrågasättande av detta kända talesätt. En sak som slår en är att många tror att den svenska soldaten bara slogs efter vissa gudfruktiga regler. Att inga plundringar skulle skett på våra slagfält eller att inte soldaterna nyttjade brännvin kan ju bara den mest naiva människan tro på. Jag menar, vem tror att soldaterna i Armfeldts arme på fjället inte ägnade sig åt likplundring. Där finns för övrigt vittnesuppgifter att soldaterna tog livet av sina egna officerare!! Många häpnas över hemskheterna som skedde i balkankrigen, men där stod oftast olika milisgrupper för massmorden. Inte den vanliga Jugoslaviska Armen. Men i både Karl XI och Karl XII utsattes civilbefolkningen av den svenske soldaten. Den svenske soldaten var minst lika jävlig och mordlysten som sina europiska bröder. I skrivna dagböcker kan man läsa om hur det gick till under krigen i Polen i början av 1700-talet. Bland annat hur staden Lemberg plundras och befolkningen mördas men även hur General Carl Gustav Rehnskiöld beordrar massmord på 500 ryssar. Vittne Lyth berättar:
Hans excellens herr General Rehnskiöld lät formera en krets av dragoner, infanteri och kavalleri vilken alla övergivna ryssar vid pass 500 man strax UTAN NÅD blevo ihjälskjutna och ihjälstuckna att de föllo som slaktefår.
Men det var ju längesedan säger kanske någon. Ja det var det men brottet har gjorts någon gång och drabbat familjer! Så man kan ju undra om brottet någonsin blir ursäktat. Ni förstår vad jag menar, är tiden en ursäkt för brottet? Jag och broder Corfitz A Falkztein (Lars Thuresson) har våra släktrötter i det skogsrika Blekinge där våra förfäder var indelta båtsmän i örlogsflottans Carlskrona. Där mina herrar är det ingen som hyllar vår kung på 500 kronorsedeln (Karl XI). Utan där är han en feg fan som bränner byar och mördar oskyldiga på sin jakt efter snapphanar. (Karl XI jagade även oskyldiga människor i de så kallade häxprocesserna) Förtroendet för den svenska kungamakten i historien är inte heller befogad tycker jag för Blekingarna. Speciellt inte när även den sjuke Erik XIV bränner staden Ronneby. Kung Erik skickade nästan 7000 soldater in i Ronneby för att slakta all befolkning (Ronneby blodbad). även oskyldiga barn och kvinnor som hade tagit sin tillflykt till kyrkan mördades. Och här kan man än idag se märken i kyrkdörren efter yxor och pikar. Så gott folk den svenske soldaten var inte bättre eller sämre för den delen, än andra länders soldater vid denna tiden. I och för sig är det inte konstigt... man blir som Man är säger någon... NEJ man blir som Det är säger jag, alltså efter omständigheterna...även du kan bli mördare om någon har tagit livet av din familj.
Tack för visat intresse och hoppas att läsningen har varit tillfredsställande.
Matz Thuresson
Källmaterial : Att dömas till döden av Jonny Ambrius
Karoliner av Alf åberg Göte Göransson. Spökhus i Göteborg Alruna förlag
Brott och straff i Göteborg under 1621-1900 av Sören Skarback.
